Denna är copy/paste’ad rakt av från Tommy Wallin. Bra där Tommy!

Varför spelar aldrig discjockeyn det jag önskar?

1968 öppnade Alexandra Charles Sveriges första internationella nattklubb ”Alexandra” i Stockholm och vi fick en helt ny yrkeskår: discjockeyn (dj). Claes Af Geijerstam (Dj Clabbe) var den som gav discjockeyn ett ansikte och röst i landet, detta tack vara radioprogrammet ”Rakt över disc” som sändes i SR P3 åren 1979-1993. Folk förväntade sig att dj´n skulle spela musik som man inte kände igen, eftersom suget efter ny musik var stort. En dj sågs på samma sätt som vilken annan artist som helst.
År 2006 har discjockeyn blivit ett naturligt inslag i nattklubbsvärlden och kroggästerna ser inte längre dj´n som en artist utan som en jukebox vars främsta uppgift är att spela vad just de vill höra. Skillnaden mellan en jukebox och en dj är att jukeboxen gör vad den blir tillsagd, medan dj´n spelar den musiken som han anser skapa rätt stämning i lokalen. I takt med att nattklubbarna blir fler och konkurrensen om gästerna hårdnar försöker nattklubbsägarna skapa en unik identitet, något som gör att gästerna vill gå just dit. Ett av de främsta verktygen till detta är att spela en viss typ av musik och man anställer en dj som kan hjälpa dem att nå sin vision. Discjockeyns främsta jobb är att ”läsa av” människorna som är på nattklubben och skapa rätt stämning inom ramarna av musikkonceptet. Det krävs vad man i professionella sammanhang kallar ett ”helikopterseende”, en total överblick över situationen. Det är ingen tillfällighet att dj båset ofta är upphöjt eller i mitten av lokalen, till skillnad från jukeboxen som av naturliga skäl är förpassad till ett hörn och som vad jag vet inte har varken ögon eller egen vilja. För det är viljan att skapa någonting som gör varje dj unik som artist.

Många anser att dj´n skall spela önskelåtar: ”Du är här för gästernas skull och ska spela det gästerna önskar”. Problemet är att gästen ser utifrån sitt egna perspektiv som ensam aktör, medan dj´n ser gästen som en del utav massan. Dj´n kan inte ta hänsyn till den enskilda individen, utan måste se till helheten. Visst kan han spela låten som önskas, ifall den passar in i musikkonceptet och om den inte har spelats tidigare under kvällen. Det som önskas är oftast sådant som aldrig kommer att spelas eller en låt som är så populär att den garanterat kommer att spelas eller redan har gjorts. Självklart accepteras inte detta av den som önskar, hon/han vill ju höra sin musik och bryr sig inte alls om musikkoncept. Visst har jag förståelse för att tjejerna på möhippan vill höra brudens egen karaokeversion av ”Tom Jones – Sexbomb” från medhavd cd-skiva och jag kan förstå att Kalle vill att det spelas en tryckare så att han kan bjuda upp sin nyfunna kärlek för natten. Jag kan också förstå att AC/DC kan betyda att ”Rock-Rune” lyser upp och vågar släppa loss. Men snälla ni inse faktum: fel musik vid fel tillfälle skapar disharmoni! Musik framkallar känslor och alla människor har en unik musiksmak, vad som gör Lisa glad, kan göra Sven illamående. Det går aldrig att tillfredställa alla, hur mycket man än försöker.
Ni kanske undrar vad som skulle kunna hända ifall man inte höll sig inom musikkonceptets ramar och började spela vad som önskades? Skulle detta verkligen påverka klubben till det sämre? Är inte demokrati den rätta vägen? På nattklubben Silver Bar i Stockholm gjordes 1999 ett experiment som gick ut på att gästen fick välja vad som skulle spelas. Gästerna skrev ned på en lapp vad de vill höra och stoppade lappen i en urna, dj´n drog en lapp och spelade önskad melodi. Idén verkade bra; fast i praktiken funkade det sämre. Silver Bar var en av Stockholms hetaste nattklubbar med bra gäster och gott rykte. Efter bara en månad hade man knappt några av de gamla gästerna kvar och ryktet sa att Silver Bar var ett riktigt raggar-hak.

Självklart undrade ägaren hur en sådan bra idé kunde gå så fel? Det visade sig att det aldrig var mer än tio till femton personer som önskade låtar varje kväll och att det bara blev låtar som alla hört ”tusen” gånger förut. Detta ledde till att ingen ny musik spelades och ”a-ha” upplevelsen uteblev. Silver Bar gick i konkurs fem månader senare…
Docent Hans Ivarsson arbetar med perceptions- och minnesstörningar vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och forskar i vad som händer i hjärnan när vi lyssnar på musik och vilken slags musik som stör harmonin i oss mest. Han utförde en test på 200 personer och fick fram en lång lista med låtar som irriterar oss mest. För att ge några exempel: ”Carola – Mickey”, ”Dr Bombay – Calcutta”, ”Paradiso – Bailando”, ”Los Del Rio – Macarena” & ”Aqua – Barbie Girl”. Hela listan är ett potpurri av låtar som frekvent önskas på diskoteken i Sverige. Detta är ett bevis till att den enskilda gästen inte besitter den kunskapen som krävs för att styra musiken, för får han bestämma skapas inte en god stämning. Det enda rätta är att låta en kompetent discjockey styra ”skeppet” och lita på att han ”hittar hem”.

Dj´n jobbar med musik varje dag och håller sig ständigt uppdaterad på vad som händer i musikvärlden. Borde inte han vara den bäst lämpade till att bestämma musiken? Radion har en musikproducent som väljer vilken musik som skall spelas, allt efter kanalens musikkoncept. Den enskilda människan har där väldigt få möjligheter att påverka vad som skall spelas. Varför ska man påverka musiken spelas när man går på nattklubb, när man accepterar musiken som spelas på radion? Är det bara för att man ser nattklubbens ”musikproducent”? Är det dålig musik på NRJ byter man kanal. Samma regler gäller på en nattklubb: tycker man att det är dålig musik, gå någon annanstans!

Nästa gång du går på diskotek och tycker att det vore ”jättekul” att höra din favorit låt, bli inte förvånad ifall dj´n vägrar spela den. Det beror inte på att låten är dålig, utan för att den inte passar in i sammanhanget.

One Response to “Varför spelar aldrig discjockeyn det jag önskar?”